I hope you like your pictures facing down.

Ännu ett ''hej-jag-mår-dåligt''-inlägg idag, ja. Men ni får leva med det.

Är jag ensam i världen om att vara såhär förvirrad? Jag vet inte vad jag känner och inte heller vad jag vill. Jag vill verkligen bli kär igen. I slutändan så slutar det aldrig bra, och i slutet så tycker man inte att det var värt att bli kär igen. Men själva kärleken är så jävla underbar i sig.

Jag förstår inte vem jag försöker lura, egentligen. Självklart saknar jag dig och så. Men jag märker ju på dig hur lycklig du är. Hade du inte varit det så hade du ringt eller i alla fall smsat mig. Det jag stör mig så massivt på, det är det faktum att du kan ha ljugit för mig. Jag säger inte att du är någon lögnare. Jag säger bara att allt du har sagt inte kan ha stämt om du nu inte hör av dig.

Jag har bestämt mig för att gå vidare. Hur sjutton jag ska lyckats, det får bli ett senare problem. Jag måste först hitta någon som tar mig med storm, och verkligen tar mig till en annan värld. Någon som inte tröttnar på mig. Och framför allt tycker om mig.
Oh, boy. This is gonna take a while...
Vet ni vad problemet med mig är? Det är att jag blir kär direkt. Alldeles för snabbt, med andra ord. Det räcker att en person är snäll mot mig, så blir jag kär. Och alla vet vi ju, att skenet kan bedra. Det gör det i många fall... And that kinda' sucks.
Jag vill bara tacka, framför allt Macke, som är en sådan underbar vän och lyssnar och ger mig de bästa råden man kan be om. Tack Macke. Tack för att du orkar lyssna på mig så ofta som du faktiskt gör.

"I feel so much stronger now."