Bloggen är min psykolog.

Det är så. Bloggen är min psykolog. Det bästa som finns är att bara skriva av sig. Så, det tänker jag göra idag också.

Idag är det fredagen den 13:e, dagen innan valentines day. Och ni fattar inte hur jobbig morgondagen kommer bli. Visst, jag längtar, jag ska ju träffa Linus. Men att inte spendera den med någon man älskar till 1000. Någon som bara slänger på närhet. Kan man vara beroende av det? Närhet alltså? Jag tror jag är det. Jag behöver kramar varenda dag. Närhet överhuvudtaget egentligen. Det är bland det bästa som finns. Man känner sig så levande. Så.. uppskattad.
Men vet ni vad jag saknar allra mest just i nu? Nej, det är väl klart att ni inte gör.. Jag saknar i alla fall spontana kramar. Jag hatar, verkligen HATAR när man måste BE om en kram? En kram gör så mycket mer än man tror. Och att be om en sådan omfamning, det känns inte speciellt uppskattat.
Jag vet inte varför jag skriver här, egentligen. Ingen läser min blogg, förutom kanske 3-4 personer. Aja, skitsamma. Jag mår bättre av det i alla fall.

"Du är inte bra för min hälsa."
- Och apropå ingenting, så saknar jag dig förbannat mycket.


Over and out.
Schizophrenia