Jag märker det nu.
Jag har aldrig varit såhär olycklig i hela mitt liv. Jag kan inte glömma dig.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Mitt hjärta bara skriker det.
Jag orkar verkligen inte.
Jag gör så jävla mycket fel. Hela tiden. Jag förstår mig inte på mig själv. Varför gjorde jag det?
Jag vill bryta ner mig själv i små bitar och aldrig mer byggas ihop igen. Ni säger att jag förtjänar bättre? Det är bara bullshit alltihop. Ni vet hur mycket han gjorde för mig. Hur mycket han betydde för mig. Och nu sitter jag här. Själv. Och vet inte vad jag ska göra. Jag hade kunnat vara i hans famn nu, om han själv hade viljat. Nu sitter jag här. Utan någon som helst närhet. Varken ifrån mina vänner eller någon annan. Jag har ingen att prata med, känns det som. Jag bara finns. Jag ska inte vara till besvär. Jag ska bara finnas i bakgrunden, och titta på när alla andra ler. Jag orkar inte det mer. Om jag ler, och är glad, så kommer någon kommentar om mitt yttre eller mitt sätt att uttrycka mig. Jag har brister till 1000, det vet jag. Men det gör ont att höra om dem varje dag. Än en gång.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
"Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig allting du pekar på
men bara när du inte hör vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag
Min klocka har stannat
Under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag utan dina andetag
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag utan dina andetag?
Vad vore jag utan dina andetag?"
Jag glömmer dig aldrig.
Mitt hjärta håller inte för det.
lördag 21 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar