Att svälja sin stolthet och be om förlåt.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är så fruktansvärt kluven. Jag var kär. Igen. Men jag, perfekt som jag är, lyckas självklart förstöra det. Det känns inte bra att bli lämnad. Jag vet det nu.
Jag har bara lyssnat på Sara Löfgren idag, i stort sett. ''Kär var det sista jag ville bli." Klockrent. Det passar, på pricken, in på mig.

"Jag ligger i sängen kan ej finna ro
Vet inte längre vad jag skall tro
Jag hoppades länge på svar ifrån dig
Att du skulle vakna och tänka på mig

Jag ville va stolt
Inte be om förlåt
Men jag faller på knä nu
och ber dig om nåd

Så ta mig tillbaka
In i ditt liv
Jag ångrar mig nu
Jag vill inte va fri
Jag bönar och ber
Men det struntar jag i
För kär var det sista som jag ville bli"

Jag tänker inte ens försöka be om förlåtelse. Jag vill vara stark. Jag vill. Men jag kan inte, jag har insett det nu. Jag har sagt så mycket. Jag har lovat så mycket, när det kändes bra. "Jag menade allt, men jag ångrar mig nu." Det stämmer inte riktigt. Jag menar det fortfarande. Men på ett sätt, så ångrar jag allt jag sa till dig. Utan dig så hade jag aldrig blivit den jag är idag. Om det är positivt eller negativt, det går ju att diskutera. Men jag hade aldrig kommit såhär långt utan dig. Men på ett annat plan, så önskar jag att jag inte hade mött dig. För då hade jag inte haft någonting att sakna. Jag hatar saknad. Mer än vad jag hatar mina egna handlingar.
Och jag vet att istortsett varenda blogginlägg nuförtiden handlar om dig. Men som jag sa i mitt tidigare inlägg - bloggen är min psykolog. Det är där jag kan skriva av mig, istället för att folk ska behöva fråga hur jag mår, vilket inte så många människor gör nuförtiden.

Jag känner mig ensam utav bara fan. Och varje gång jag träffar nya människor, så känns det inte som att de vill ha med mig att göra efteråt. Och det tär på hjärtat. Det är inte direkt upplyftande.
Men jag behöver hjälp. Jag pushar mig själv för hårt när det gäller att bli kär. Jag faller så lätt för någon, att jag i slutändan sårar någon, eller blir sårad. Dock så ser jag hellre att jag själv blir sårad än någon annan. Det gör mindre ont då. Jag har hittat lösningen på mitt problem, men jag vågar inte genomföra det.

Jag vågar inte bli kär.