Jag saknar att vara älskad in i hjärtat.

Precis som rubriken säger - jag saknar att vara älskad in i hjärtat.
Jag sitter och är så grymt besviken på mig själv. Vad gör jag fel? Vad är det som får människor att inte vilja/orka träffa mig? Jag gör precis allt jag kan gör att behaga så många människor som det bara går.
Jag säger inte att jag köper mina vänner, även om det kanske verkar som det ibland. Jag försöker bara att ge människor mer än vad jag ger mig själv, eftersom de flesta människorna i min omgivning är värda det mer än vad jag är. Men det tär så jävla mycket på själen och hjärtat att inte få något tillbaka.
Jag blir sårad av ingenting egentligen, och för det har jag bara mig själv att skylla. Jag tänker för mycket. ''Vad gör jag för fel?'', ''Vad kan jag göra bättre till nästa gång?'' osv.

Idag, för mindre än en timme sedan, så förstördes min helg. Och hela nästa veckan. Jag säger inte varför. Men den gjorde det. Pga att en av mina bästa vänner berättade en sak för mig. Jag vill att du ska med. Det blir inte samma sak utan dig.
Jag börjar dock tröttna lite på att jag måste övertala dig till massa saker. Att träffa mig/oss t.ex. Jag har svårt för att känna mig uppskattad. Och det faktumet att man måste ringa dig och tjata tills du kommer ut, gör inte saken bättre.
Jag saknar hur du brukade vara.
Men jag antar att människor förändras. Det gör ont att jag behöver dig så pass mycket som jag gör.
Jag kanske, helt enkelt, inte är värd så mycket som du.


/ Schizophrenia